”Det viktigaste är att kunna acceptera, och att jobba vidare med det man ska”. Möt Fredrik Weibull.

4 april, 2020

Fredrik driver bolaget Imagine that AB tillsammans med sin kollega Mikael Wallsbeck. De är båda idrottspsykologiska rådgivare och arbetar med prestationspsykologi inom både idrott och näringsliv.

”Och allt däremellan. Vi hjälper individuella idrottare, lag, företag, ledningsgrupper, medarbetare och chefer till bättre prestationer. Idrott och näringsliv skiljer sig inte så mycket åt när det kommer till vad som får oss att prestera”, berättar Fredrik, som även skrivit en bok, bloggar och har en podcast på området. Under hösten har DJTK påbörjat ett samarbete med Fredrik. I den här intervjun får du veta lite mer om vad det handlar om.

Fredrik har själv idrottsbakgrund, tennis och friidrott har varit hans främsta sporter. Tyvärr blir det inte så mycket tennisspel för Fredrik själv just nu, med två småbarn hemma, men han ska komma igång och spela mer regelbundet igen.

Fredrik har glädjen att jobba med det han tycker är roligast – idrott och psykologi. En inriktning han valde redan på gymnasiet.

Hur hade du det själv, som ung aktiv idrottare, med det mentala?

”Jag hade både styrkor och utmaningar. Under en period brottades jag framför allt med en gummiarm på forehandsidan. Det började på matcher, sen kom det på träningar. Till slut funkade det bara att spela med min bästa kompis och sen gick inte ens det. Jag fick tipset att stå och slå i bollrummet innan träningen och det gick ju bra men sen när jag kom ut på banan så kom gummiarmen självklart tillbaka. Jag fick en massa andra tips också, att hoppa hopprep så att jag blev varm till exempel… Jag hann aldrig lösa det som aktiv, men nu vet jag vad jag skulle ha gjort. Det handlar främst om att inte försöka bli av gummiarmen och känslorna, utan om att acceptera och lära sig spela tennis med gummiarm. Det är inte lätt när allt känns jättejobbigt, men det finns ingen väg runt det heller. Man måste acceptera att det känns obehagligt och läskigt och arbeta med att ändå göra det man ska, fortsätta slå. Och det är jätteviktigt att berömma sig själv när det går bra, och inte sänka sig själv när det går dåligt. Det är även viktigt att ge sig själv beröm för att man gör rätt saker, möter bollen och gör sitt bästa med att slå igenom, även om bollen flyger ut.”

”Federer blir också nervös ibland, men han kan hantera det. När man lär sig det kan det nästan bli en liten kick när man klarar av det. Tennis är en väldigt tuff sport. På många sätt. Man behöver acceptera att det är svårt, att det kommer jobbiga känslor och att det känns tight. Det handlar inte om att få allt att kännas bra, utan att klara av att göra det man ska trots att det är jobbigt. När du hamnar i en tidig svacka behöver du veta att det är okej, acceptera det. Det är det snabbaste sättet att vända igen. En match kan ju börja bra och sen gå dåligt – och vice versa.”

”Ju tidigare man kan få in mental träning i sitt idrottande, desto bättre. Det gäller dock att anpassa träningen efter deras ålder. Det går inte att förvänta sig att man ska kunna diskutera begrepp på samma sätt med en sjuåring som med en 17- åring. Samtidigt går det att prata om mycket och det går att ge väldigt unga barn verktyg och lära dem olika strategier. Det är också bra att ställa frågor och få dem att själva reflektera, till exempel: Vad gjorde du bra under övningen?, Vilka känslor upplever du nu? och Vad ska du fokusera på i den här övningen?”

Vad skulle du vilja säga till föräldrar?

”Låt idrotten vara barnets sak. Det är jättebra att vara engagerad, men utgå från barnet. Låt ditt barn komma till dig och fråga om hjälp. Och fokusera alltid på utveckling och glädje, på att göra sitt bästa. Försök komma bort från resultatfokus. Det viktigaste är ju att barnet har kul, även för resultaten.”

”Det är också viktigt att tänka på att barnen märker allt som händer på läktaren. Som förälder behöver du jobba med att vara neutralt positiv. Det är inte helt lätt att kontrollera sitt kroppsspråk, många vet nog inte hur de ser ut. Och försök att inte ge så många tips. Om barnet kommer och vill prata, visst kan man hjälpa till efter bästa förmåga, men många försöker komma med för många tips. Grunden är att låta barnen göra sin egen grej. Och att de känner att det är okej att inte vinna alla matcher eller att det inte går så bra ibland.”

Vad har störst potential, mentalt, att göra skillnad för en tennisspelare?

”Det är att jobba med att det ska vara okej med de känslor som kommer, även om det känns jobbigt eller läskigt, eller vad det kan vara. Och att det är okej att det går dåligt så länge man jobbar med det. Det måste få komma misstag, det viktiga är att du arbetar med att acceptera det så fort som möjligt, och att du hela tiden fortsätter att göra det du ska. Sen får man aldrig glömma att lyfta det man göra bra och peppa sig själv på banan. Ju sämre det går, desto mer hjälp, förståelse och pepp behöver man. Om man kommer ihåg att se det man gör bra så sjunker man oftast inte lika lågt i svackorna. Jobba med det!”

Har du något tips på vad man kan ta med sig och öva på i den dagliga träningen?

”För många är det en utmaning att hantera sin frustration, och det är inte så lätt att göra något åt det. Ofta är det många runtomkring som säger att man ska sluta, eller som skäller på dig. Men det är ju ingen som vill skrika, kasta racketar eller få skäll efteråt. Ingen gör det för att det är kul. Det är många tränare, även på hög nivå, som säger att det bästa är att skrika eller avreagera sig direkt, så att man får ut det ur kroppen. Det är inget bra råd, det blir väldigt lätt en ond cirkel. Det är mycket bättre att träna på att vara okej med frustrationen och veta att man inte behöver agera på det. Det kan man öva på både på banan och i andra situationer. Man kanske blir arg hemma, på föräldrar eller syskon, eller när man spelar Playstation. Det är värt att ta striden varje gång, jobba för att sluta. Det är mycket bättre att bromsa på vägen om man är på väg att kasta sitt racket, då har man ändå lyckats med något bra, det vill säga att inte ha kastat racket.”

Är det skillnad på att jobba med vuxna och barn?

”Problemen är oftast ungefär samma, även om det förstås skiljer sig från individ till individ. Därför är det viktigt att man börjar i tid, ju förr man lär sig hantera svårigheterna, desto bättre. Omgivningen har större betydelse ju yngre barnen är, men spelar stor roll för en 17-18 åring också. Även de sätt man lär sig hantera sina utmaningar på är till stor del desamma. Ibland kan yngre spelare faktiskt vara mer mottagliga, det är väldigt individuellt.”

Fredrik jobbar mest med samtal på sitt kontor, eller per telefon om avstånden är större. Men han är även med på banan för att kolla träningar och matcher. Uppläggen varierar utifrån individ och behov. ”Det är kul att vara med på banan och att se matcher, det ger bra perspektiv. Ofta kan det låta på ett sätt när man pratar om olika situationer, men se lite annorlunda ut i verkligheten…”

Finns det utmaningar som gäller tennisspelare speciellt?

Ja, först och främst är man ju själv, det finns ingen att gömma sig bakom en dålig dag. Och så är man väldigt uttittad, med banan i mitten och alla andra runtomkring. I tennis kan det dessutom gå väldigt fort samtidigt som allt du gör spelar roll. Lägg till det en motspelare som ofta trycker på dina ömma punkter.

Tennis innehåller också en utmanande kombination av teknik, explosivitet, uthållighet, rörlighet, fysiska rörelser och mental press. Det är många olika faktorer som behöver hanteras samtidigt. Utomhus är ju även vädret en påverkande faktor…  Men det är häftigt att det alltid går att vända spelet; gamet, setet, matchen… ända tills det är färdigspelat. Och på samma sätt som motståndaren kan vara en utmaning i sig kan ju förhållandet vara omvänt, att det är du som har mentalt övertag. Många har svårt att möta spelare som är sämre än de själva, man blir rädd för att förlora, för att göra misstag. Men samma sak kan ju bli till din fördel när du möter en bättre spelare.”

Hur ser samarbetet med DJTK ut?

”Vi ville hitta ett upplägg som gav möjlighet att jobba med spelare, föräldrar och tränare. Att vi delat in det i två omgångar är mest för att kunna få in mer grejer, fler verktyg. I del två får vi också möjlighet följa upp hur det går med olika utmaningar, så att vi kan jobba vidare och utveckla.”

”Vi valde att jobba med spelare, tränare och föräldrar för att få så stor effekt som möjligt, helheten är viktig. Vi valde att dela in dem i olika grupper för att kunna ha lite olika fokus. För föräldrarna handlar det om hur du kan stötta ditt barn så bra som möjligt. Spelarna fokuserar på vad de kan göra innan träning och tävling och hur de hanterar olika känslor och situationer på banan och efteråt. Vi vill ge dem verktygen för att klara olika utmaningar. Tränarna jobbar med ledarskap. Det handlar bland annat om hur de kan hjälpa spelarna med sina utmaningar och stärka deras inre motivation.”

Sen är det ju det där med att äta och sova också…?

”Ja, det skulle många kunna bli bättre på, inte minst på återhämtning. Både skolan och tennisen har mycket fokus på prestation, men man behöver balans. Jag tycker det är viktigt att även ha ickeprestationsaktiviteter som man gillar. Många ser på vila och återhämtning som något man visst behöver, men som man helst ska göra så lite som möjligt av. Men återhämtningen är lika viktig som allt annat, det är när man vilar som man utvecklas och allt faller på plats. Det går inte att lura balansen. Försök bli bra på återhämtning istället!

Det är bättre att jobba med att verkligen vara fokuserad och göra rätt saker när man tränar, istället för att träna mycket och göra det halvdant. Om man till exempel har svårt att hantera sin frustration, så kan det i många fall vara bättre att träna mindre och verkligen göra sitt bästa med att hantera det på ett bra sätt när man tränar. Vill man nå höga mål måste man såklart träna hårt men måste då även återhämta sig ”hårt”.

När det kommer till maten är det många som inte får i sig tillräckligt med näring. Kommer man till träningen hungrig är det inte konstigt om man lackar ur. Det gäller att skapa förutsättningar att orka jobba med det man ska. Om man har problem med humöret på banan, och har varit uppe och spelat Playstation till klockan två på natten… ja, det gör det ju inte lättare att hålla frustrationen tillbaka på banan.”

Även om man vill mycket med sin tennis måste man se till att ha andra intressen också. Annars blir det lätt så att tennisen blir för viktig, att det blir för jobbigt om det går dåligt eller om man förlorar. Se till att ha kompisar, en gitarr eller något helt annat som du tycker är kul. Det är nyttigt att koppla bort tennisen. Om man är passionerad kring något så vill man ju behålla den känslan. Se till att inte dränka det!”

 

Välkommen till DJTK, och tack för en väldigt intressant intervju, Fredrik!

 

Mer från Fredrik Weibull

Boken:
”Träna tanken: en bok om mentala föreställningar inom idrotten”. Förlag: SISU Idrottsböcker. Boken handlar om mentala föreställningar, även kallat visualisering. Fredrik har forskat inom området och boken handlar om hur man kan använda tekniken för att utvecklas och prestera bättre inom idrotten.
Träna tanken: en bok om mentala föreställningar inom idrotten

Bloggen:
”En blogg om idrottspsykologi.”. Bloggen riktar sig främst till idrottare, men även till tränare och föräldrar. I inläggen försöker de vara så praktiska och enkla som möjligt. Det mesta är idrottsgenerellt och går att applicera på tennis även om inläggen kan rikta sig till olika idrotter, både individuella och lagidrotter. Man är alltid välkommen att höra av sig om det är något speciellt ämne man vill de ska ta upp i bloggen.
En blogg om idrottspsykologi

Podden:
”Hjärnskrynklarna. Podden belyser olika områden inom idrottspsykologi, ibland med hjälp av gäster. Just nu finns närmare 50 avsnitt.
Hjärnskrynklarna

Webben:
Imaginethat.se

 

Intervju och text: Annika Juhlin
Foto: Rasmus Juhlin