Bertil Falck 1925-2020
Djursholms Tennisklubb har sorg. Bertil Falck har avlidit, 95 år gammal.
Djursholms Tennisklubb hade inte varit den klubb den idag är utan Bertils stora insatser.Det började 1967 då en liten 12 årig flicka, Margareta Falck kom med i Tennisklubben. Varje gång hon spelade och tränade tennis i Norrängsgården satt hennes pappa och tittade på. En så tennisintresserad pappa borde man ha med i styrelsen. Ett sådant intresse borde man kunna kanalisera till ideellt jobb för klubbens bästa. Bertil tillfrågades och tackade ja. Klubben hade då 325 medlemmar. Under Bertils tid som vice ordförande i klubben ökade tennisintresset lavinartat i Djursholm och det behövdes fler banor. Bertil var starkt engagerad i projekteringen av de tältbanor som efter många turer byggdes.
Bertil var också mycket starkt engagerad i ungdomarna. Han ledde två av de utbytesresor för tennisjuniorerna som gick till USA och som betydde mycket för ungdomarnas utveckling. När, vartannat år, USA ungdomarna besökte Djursholm var Bertil synnerligen aktiv med att inkvartera USA ungdomarna i djursholmsfamiljer.
För tävlingsjuniorerna och de lite bättre juniorerna i klubben ordnades varje år i juni ett läger utomhus. I Kisa hade familjen Bertil Falck hade sommarhus och tillgång till tennisbanor. Från 1973 permanentades sommarlägren till Kisa och hölls där under en följd av år.
När tältbanorna efter 11 år småningom hade tjänat ut, ritade Bertil en ny hall, som efter långa diskussioner med kommunen stod färdig och invigdes 1984, den 20 maj.
När Bertil avgick på årsmötet i mars 1989 hade han med bravur tjänat tennisklubben under 19 år. Klubben hade då 1200 medlemmar. Men släppa tennisen kunde han inte. I samband med att han avgick skapade han en fond, Gösta Johanssons minnesfond, som skulle dela ut ett pris till en förtjänt junior varje år. Bertils bidrag till fondens startkapital var synnerligen generöst. Nästan 10 år senare ritade han den nya hall som nu används. Den gamla hallen brann 1997. När Bertil fick veta på morgonen att hallen brunnit, satte han sig vid ritbordet och vid lunchdags hade han ritat den nya hallen. Själv sa han: Jag tycker det skall vara trivsamt och lite ombonat. Belysning och färg är viktigt. Dessutom skall du må bra rent fysiskt i en tennishall och veta om det är ljust ute.
Spelade tennis gjorde han naturligtvis till långt upp i åldern. Han vann flera klubbmästerskap tillsammans med sina tennisspelande döttrar Margareta, Helena och Kajsa samt sin son Jonas. Den enda som inte spelade tennis av döttrarna var Joanna.
Bertil var en klippa i tennisklubben, alltid vänlig, alltid klok, alltid generös. Han var en mycket stor tillgång för tennisen i Djursholm. Jag hade väldigt stort förtroende för honom. Hans insatser uppmärksammades också av Stockholms Tennisförbund som 1981 tilldelade honom förbundets förtjänsttecken.
Långt efter både Bertil och jag hade avgått kunde vi talas vid på telefon och diskutera klubben och tennis och även framföra åsikter till dåvarande styrelse.
Ulf Bennetter, f.d.ordf DJTK